Den sammantagna medvetenheten hos alla subjektiva perspektiv som existerar är en verklighet vi lever i vare sig vi är medvetna om den eller ej. Tillsammans utgör vi någonting mångmiljonfacetterat, obegripligt, mystiskt och reellt. Vi kan uppfatta denna verklighet i olika utsträckning. Konst kan ses som en myriad av gestaltningar av denna verklighet och Katarina vill med sin keramik bidra med sina gestaltningar.

Utgångspunkten i skapandet är att finna en form som väcker känslor och nyfikenhet.

Färgen och ytan, glasyren, är oumbärlig för att skapa en visuell upplevelse, ge karaktär, kontrast och balans, dynamik och ett fördjupat känslomässigt innehåll. Citrongul, mossgrön, ljus rosa, aprikos, mild turkosblå, svart, röd, violett, orange.

Vår tid är besatt av de objektiva, mätbara aspekterna av tillvaron. Dom är nödvändiga men ligger i någon mening utanför oss själva och berättar en berättelse där vi själva inte nödvändigtvis ingår. Att förhålla sig till och gestalta subjektiva perspektiv kräver någonting annat, andra berättelser.

Vi behöver berättelser där vi själva ingår, där vi kan finna oss själva på ett sätt som inte är förutbestämt. Där fantasin får utrymme. Katarina vill bidra med sitt arbete för att skapa sådana berättelser med keramik. Där det kan uppstå samtal mellan verken och mellan dem och betraktaren.